jag vet liksom inte riktigt var jag ska börja. längtar tills jag har blivit av med mitt gips och tills staden blommar igen, vintern känns så lång. jag bara äter och äter och blir tröttare och tröttare.
i dag är första gången jag vaknade av mig själv på hur länge som helst. givetvis vaknade jag då halv sex, aldrig kan det vara lagom!